måndag 5 december 2016

"Detta är David i ambulans nummer blablabla, vi är på väg in med ett strokelarm"


Okej alla hobbyläkare, kavla upp ärmarna nu så ska ni få något att bita i. I juli förra året vaknade jag mitt i natten för att gå på toa men upptäckte att jag hade svårt att stödja på benen och även armarna kändes tunga. Stapplade in till Tobbe och väste på mitt mest pedagogiska vis: "vakna, jag tror att jag fått en propp!", och ambulans tillkallades. Vi bodde ute i Häckeberga då och de valde att inte ta med mig och trodde att det var någon form av nerv i kläm, något en instagramföljare avfärdade med att det inte finns nerver som påverkar både över- och underkropp samt båda sidorna av kroppen. 

I dag hände det igen, jag hade lämnat på förskolan, tagit ut Stefan och åt frulle och svarade på mail på datorn när jag kände att armarna kändes... trötta. När jag reste mig efter en stund så kände jag samma i benen som sist, det känns som mjölksyra, eller som att man är full, eller som när man fått mycket morfin. Det är värre på vänstra sidan än högra. Det känns lite som att jag liksom går igenom golvet när jag sätter ner fötterna.

Ringde ambulans som hämtade mig och körde med sirenerna rakt in på akuten där ett neurologteam väntade då de misstänkte stroke. De gjorde CT på huvud och nacke men hittade ingenting. Allt som krävde akut vård (typ stroke/tia) avfärdades och jag får åka hem och vi ska höras igen om en vecka, och om symtomen är kvar ska jag utredas vidare. Läkaren tror stress, vilket inte alls känns omöjligt även om det inte stämmer med min livssituation senast det hände. Han pratade även om MS.

Sist det hände fick jag instagramtips om B12, magnesium och om att kolla borrelia, då gick det dock över på 2-3 dagar så jag förträngde mest att det hade hänt pga dödsångest. Jag är jätteglad att CT:n inte visade något i dag, men det känns märkligt att kroppen ska vara jätteförsvagad utan anledning, och dessutom mer på ena sidan och på exakt samma sätt med 1.5 års mellanrum. Nu typ tio timmar senare är det kvar i benen, speciellt det vänstra, men mindre i armarna, men mest i vänstra även där. Jag har känt mig på väg att bli lite sjuk ett par kvällar i rad, med lite ledvärk och allmän trötthet, men annars helt frisk utan allergier, medicinering etc. Någon som varit med om något liknande?

Har i vanlig ordning redan planerat min begravning samt börjat fantasihata Tobbes nya tjej/barnens blivande plastmamma så var snälla med era hobbydiagnoser tack.

20 kommentarer:

  1. Hejhej, har en vän som blev diagnostiserad med MS efter liknande besvär. Innan läkarna listade ut vad det var så var förklaringen stress. Hennes MS fungerade till en början i skov, vilket förklarar varför det kunde komma och gå.
    Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Jag har inga teorier, vill bara skicka massor av ❤️❤️❤️.

    SvaraRadera
  3. Har ingen direkt hobbydiagnos men <3. Fy fan. Sen jag blev mamma har jag blivit så skör (mentalt) så jag bara förutsätter att alla andra också är det. Oroar mig osv. Hua.

    SvaraRadera
  4. Åh! Var rädd om dig ❤️

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Stress är väl inte en helt otänkbar förklaring. Att du inte kände dig stressad första gången har inte så stor betydelse. Jag fick stressymptom när jag trodde allt var lugnt, dvs ett bra tag efter en stressig period. Händer fortfarande då jag tar mig igenom stress utan besvär men sedan inte vilar på andra sidan utan kör på eftersom 'det här gick ju bra'. Mina fysiska stressymptom är också olika starka på vänster och höger sida av kroppen. Men jag är inte du och jag fattar att det känns skitläskigt. Hoppas du snart får ett riktigt svar!

    SvaraRadera
  6. Jag har så när jag simmat.varje gång. Men det går över på nån minut. Som att jag väger femhundra kilo. O bara i benen.

    SvaraRadera
  7. Fy vilken terror. Hoppas att du får utredning och besked snabbt. Massor av <3

    SvaraRadera
  8. Jag tänker på de saker som redan är nämnda diagnosmässigt, men vill mest bara skicka lite cyberkärlek. Ta hand om dig.

    SvaraRadera
  9. Men fifan! Jag avstår hobbyism och skickar bara en stor kram <3

    SvaraRadera
  10. Men hu, stackars dej vilken jobbig upplevelse! Skönt att CT:n var blank och hoppas att det ger sig, men låtercsom en bra plan att du följs upp om någon vecka. Hoppas du har möjlighet att vila några dagar? Stress kan vara en riktigt lurig jävel och är nog bra att tas på allvar. Stor kram!!

    SvaraRadera
  11. Å Mirijam, fan vad jobbigt! Jag avstår också från hobbydiagnoserna, och tänker såhär: 1. Bra att du blir utredd! 2. Tänk också på att av alla som kommer till sjukvården med symtom som KAN vara något farligt är det ju bara en liten del som faktiskt har något farligt. Stress och en massa annan skit kan ju vara minst lika kluriga symtomskapare.
    Krya på dig, och kram!

    SvaraRadera
  12. Ingen hobbyläkare alls, men stress kan verkligen ta sig de konstigaste uttryck och utan att man ens känner sig särskilt stressad eller "har anledning" att vara det. Men så jäkla jobbigt att inte veta! Känner med dig! <3

    SvaraRadera
  13. Det kan vara stress det påverkar kroppen mer än man tror. Jag har ms och mådde mkt konstigt och åkte ut och in på akuten. I ca ett år sen fick jag synnervsinflammation och då började det utredas. Dock om du gjorde hjärn röntgen kanske de skulle sett plack som man får av ms.. men om de ute efter kolla stroke är det säkert på annat sätt de röntgar. Men måla inte fan på väggen innan du vet...lättare sagt än gjort. I know. Men jag tycker mer de låter som stress. Vitamin brist kanske eftersom de släpper snabbt. Men ge dig inte..be att de utreder ordentligt. Hoppas på det bästa för dig ������

    SvaraRadera
  14. Jag kan få liknande symptom vid migrän, armar och ben som domnar bort och inte riktigt lyder, ibland har det gått ända upp till huvudet och tungan (!). Hemskt läskigt. Men det brukar ju gå över när huvudvärken sätter in. Dock finns det väl typer av migrän som bara ger aura (knasiga förkänningar) och ingen huvudvärk, tror jag. Jobbigt men ofarligt om det skulle vara så enkelt. Hoppas ni hittar svaret snart!

    SvaraRadera
  15. Stackare vilken pärs. Hemoplegisk migrän kan ge en jäkla massa märkliga symptom, låter som en tänkbar variant, kram!

    SvaraRadera
  16. Fy farao :(
    Hoppas att du får en ordentlig genomgång för att se vad det kan vara.

    Äter du fettsnålt? Isf är det idé att fylla på med oljor, avocado nötter osv... Idag är man ofta rädd för fett, men det finns essentiella fettsyror. Alltså de vi MÅSTE ha för att kroppen ska överleva-fungera normalt. Ös på med nötter, oljor, avocado, lax...
    Klippt från kurera.se
    "Brist på linolensyra (som är en essentiell fettsyra): tillväxthämning, synstörningar, svaghet, försämrad muskelkoordination, stickningar i armar och ben, beteendeförändringar."

    Sedan kan vara en mycket, och då menar jag extremt bra, grej att sluta med allt raffinerat socker, alla processade livsmedel och gluten. Det påfrestar vår hälsa hur mycket som helst och skapar inflammationer i kroppen som kan visa sig på många olika sätt.
    Jag vet, first hand.
    Det gör en enorm skillnad. Det är enkelt att prova om man mår bättre utan (eller iaf med så lite som möjligt) sådant i några månader. Det är allt annat är farligt att sluta med och kan knappast kallas för att hobbydiagnosticera, tvärtom, det är att hjälpa kroppen att läka och fungera optimalt bara.

    Stor Krya-på-kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag slänger upp länken till kurera när jag ändå är igång

      http://kurera.se/essentiella-fettsyror-efa/

      finns såklart massor på google. Puss <3

      Radera
  17. Panikångest, visst kan armar och ben domna då, vid hyperventilering? Men ja, ej troligt, man kan väl inte ha panikångest utan att märka det. Lycka till, säkert bara stress:)

    SvaraRadera
  18. <3 Tänker på dig och skickar cyberkramar <3
    Det kan givetvis bero på många olika saker. Men jag rekommenderar dig att kräva en utredning, för att utesluta MS. Och då måste man göra en MR (Magnetkameraundersökning, ej CT) av hjärnan. Samt ta ett ryggmärgsprov. Och kartlägga symtom bakåt i tiden. Även se om du har andra autoimmuna sjukdomar i släkten.
    Jag hade liknande sytom som dig. Det kom och gick. Sen tappade jag plötsligt talförmågan en dag. Man misstänkte Stroke. Men det visade sig efter en utredning att jag har MS. Den kommer i skov. Jag trodde som du att det var stress. Fast när jag tappade talförmågan så blev det ju rätt uppenbart att ngt var fel.
    Idag finns det flera bra bromsmediciner mot MS. Ju snabbare man får diagnosen och sätts in på broms desto bättre prognos. Livet är inte slut i och med MS.
    Jag fick diagnosen för 2 år sedan och mår idag väldigt bra. Pluggar heltid och njuter av livet.
    Jag håller tummarna för dig.
    I all välmening <3

    /Linda

    SvaraRadera