lördag 3 december 2016

Säger era terapeuter också att ni måste tagga ner?


Jag har så himla svårt för stök. Det blir stökigt i min hjärna om det är rörigt runt omkring mig och helst av allt borde jag bo i ett hem som ser ut som på bilden till vänster (från när vi nyss flyttat in). Men det funkar ju inte. Visst, vi har fortfarande ett kaosrum kvar eftersom allt inte är ordentligt uppackat än men i de rum där vi tillbringar 99 procent av vår tid är det faktiskt hyfsad ordning nu. Yey!

Men för att återkoppla till rubriken – jag är ju en typisk högpresterande duktig flicka och vill göra "rätt" hela tiden. Både inåt och utåt. Min terapeut har ju redan sagt att jag borde försöka bli bättre på att göra saker halvdant istället för inte alls (vilket jag skrivit om här) men det GÅR JU INTE. Eller ja, går och går, jag vill inte. Jag vill vara duktig och bäst och prestera prestera prestera och jag vill verkligen inte lämna mina barn på förskolan med udda strumpor. Varför inte? frågade hon men alltså för fan? Vad är det för barbarer som använder olika strumpor egentligen? De kommer väl i par av en anledning.

Men så tänkte jag på hur otroligt många... ja men timmar (?) som jag stått och grävt i diverse tvätthögar och började fundera på om det egentligen är så himla farligt att skaffa sig en mer laid back attityd till omgivningen. Juno fick udda strumpor till förskolan dagen efter besöket (inte Sigge, någon måtta får det vara) och nu ska jag försöka reda ut vad det är som gör att jag vill att allt ska vara perfekt jämt. Inget är ju någonsin perfekt, inte hos mig och inte hos någon annan, jag VET ju det. Men ändå kan jag inte släppa paniken inom mig när det inte är ordning.

Tror att en del av svaret ligger i att mina föräldrar stundtals kanske var lite väl laid back och att jag och min bror ofta var de där barnen i udda strumpor och att jag hatade det. Frågan är bara hur jag ska bli av med känslan av att jag är kass om jag inte är bäst.  

5 kommentarer:

  1. Nej det där med udda strumpor kommer jag inte ihåg. Men att Manne aldrig drog upp dom ordentligt det kommer jag ihåg. Der är väl bara att rocka strumporna nu för tiden. Puss på dej!

    SvaraRadera
  2. Men åhhhh HÖG igenkänning! Precis så där är jag!
    Jag blir så jäkla provocerad av folk som kallar sig 'härlig laid back o soft och måste säga saker som guuud som du håller på du måsta slappna aaav lite, lite smuts i hörnen har ingen dött av och hur orkar du hålla påå?'
    Vad fan är det som är så chill med staplar av skitig disk eller prylar drällande kors och tvärs i hemmet?
    Nä tacka vet jag ordning och reda. Tänk så många -'har du sett min...' 'var är nu min...' 'jag kan inte hitta...' - stresstillfällen det eliminerar att var sak har sin plats.
    Vissa tycker det rensar skallen att springa flera mil på raken, andra vill lyfta tunga saker tills man får blodsmak och vissa vill para ihop strumpor och ha rena ytor i hemmet för att må väl.
    Det är bara att acceptera att det är sådan man är och det är väl inget fel på det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ps.. stressen ligger ju lite i att andra måste hålla på och påpeka att det är något 'fel på en'..om du fattar vad jag menar :)

      Radera
  3. Hörde någon som räknat ut hur många år man i genomsnitt sorterar strumpor och slutade genast ha likadana strumpor. Matchar alltid! Men har aldrig lika.
    Testa! Det är befriande!

    SvaraRadera
  4. Jag är likadan, och min terapeut sa "Det är OKEJ att köpa hämtmat när det kör ihop sig." och jag fick öva på att köpa hämtmat inte känna mig sämst samtidigt. Min kille har ALDRIG sagt något om att jag ska städa, ändå kan jag inte sitta still när jag ens är sjuk utan tvingar mig själv att diska och dona. Hotet är skräcken inför att bli tagen på bar gärning i att sitta och slöa. SLÖA. Jag vet inte varför det är så hemskt. Det är hemskt rimligt, om något. Prestationsångest däremot, fett sämst!

    KRYA.

    SvaraRadera