måndag 25 januari 2016

Tatueringsborttagning, barn i utvecklingsfaser och gymmande = vad som sker i mitt liv just nu


Här hänger jag på dagarna! Dricker kaffe, snackar med kunder och lasrar bläck så det står härliga till! Gör lite reklam för mig själv och tipsar om ett tre för två-erbjudande som gäller månaden ut, är du inte i behov själv så tipsa gärna någon som är det!

Annars då? Gymmar som en crazy cat (kolla @kvicksomenlemur på insta), äter kvarg och dricker casein på order av onlinecoachen. Är piggare och känner mig starkare än på länge! Förra veckan klev jag upp 05:45 onsdag till söndag för att dricka bcaa, äta riskakor och träna i 1.5 timme. Känner mig pepp som fasen på att få mer muskler och starka löparben! Och att återfå en stor del av min garderob, icke att förglömma! Jorå, det kommer bli en awesome vår det här!

Blogga mer ska jag göra också, en veckas uppehåll har jag nog inte haft sedan jag startade bloggen för hundra år sen. Iiik!

Vad vill ni läsa om?

måndag 18 januari 2016

STARK! GLAD! PEPPAD!



Var på gymmet igår och körde rygg/axlar/biceps och det var så himla roligt! Tusen gånger skojigare än hemmaträning och ni ser ju peppen hos os alla tre! Första veckan på Nyårslöftet med Rickard Evertsson/ReFitness har gått superbra, har missat nåt mellanmål här och där men alltså – när man är van vid att äta typ två, tre gånger per dag är det ganska svårt att klämma in sex måltider per dag. Tycker inte att jag gör annat än att äta vissa dagar.

I veckan ska jag köpa gymkort också, hemmaträning i all ära men i minuter så blir det drygt hälften av gympassen. Och så är det himla trevligt att göra något med full fokus för en gångs skull, det har jag ju inte varit bortskämd med sedan den 24 augusti 2013 (känn ingen press Sigge om du läser detta som vuxen).

Hur den första mätningen/vägningen gick får ni kolla på @kvicksomenlemur som är mitt instagramkonto skapat enbart för detta, här kommer jag bara demonstrera slutresultatet i syfte att få er att gå in och rösta på mig så jag vinner hela tävlingen! 

fredag 15 januari 2016

Planering, planering, planering



Missat två mellanmål idag pga tid som flugit och planering som inte... planerats. Men jag är ändå väldigt nöjd över hur jag mår, känner mig pigg och glad av mig själv (till skillnad från pigg och glad på grund av hög på skumtomtar). Tränade i morse igen och det är bara att inse att morgonträning är det enda som funkar för mig, kom hem klockan 18:30 och sen var det mat- och läggningshärj till Sigge somnade klockan 22:07 (!!!) och då skulle hundarna ut, en tvätt hängas upp osv. Ingen hade blivit glad av att jag hade börjat göra burpees mitt i det kaoset. 

Och som vanligt: i morgon är en annan dag. Tur det.  

torsdag 14 januari 2016

onsdag 13 januari 2016

Update angående Nyårslöftet – jo jag lever...

...jag har bara inte tid att blogga eftersom jag måste äta exakt hela jäkla tiden enligt mitt kostschema. Mitt liv går nu för tiden enbart ut på att planera och lägga mat i små lådor och äta på bestämda tider – det är alltså ganska mycket skillnad mot min oj jag glömde visst äta frulle så jag äter åtta hekto skumtomtar och tre ostmackor till lunch istället-dieten som jag gått på det senaste kvartalet.

Tredje dagen in känner jag mig... mindre däst (är det ett ord man använder 2016?) och hyfsat pigg trots två katastrofnätter pga icke-sovande barn.

Har även träningsvärk i exakt hela kroppen efter två träningspass jag gjort, och lyssna på detta: det var så länge sedan jag hade träningsvärk att jag blev lite rädd när jag vaknade på natten och hade diffust ont i hela överkroppen. Hehe.

Joråsåatteh. Nio veckor och fyra och en halv dag kvar, det blir fint det här. Följ gärna spektaklet på min refitness-insta: @kvicksomenlemur vetja!


söndag 10 januari 2016

Pepp / varning NU BLIR DET TRÄNING!

I morgon drar något riktigt skojigt igång, 10 veckor med ett specialanpassat kost- och träningsschema som ska få den här schletna tvåbarnsmorsan i form både fysiskt och psykiskt lagom till våren!

Nyårslöftet heter det och går att läsa mer om här. Någon kanske minns att jag hängde på Fitnessfighten för något år sedan? Det här är samma sak, fast under mer än dubbelt så lång tid och bra mycket mer seriöst och individanpassat. Jag har velat ganska mycket fram och tillbaks om huruvida jag ska blogga på samma sätt som vid FF men jag har inte bestämt mig än, däremot så skapade jag ett nytt instagramkonto enkom för detta.

@kvicksomenlemur heter jag, eftersom Carin heter @starksomentjur och våra tio veckor kommer dokumenteras under hashtaggen #starksomentjurkvicksomenlemur (FYNDIGT VA? Carins snubbe som kom på det!) för den som är nyfiken! I dag har vi tagit före-bilder och i morgon drar det igång på riktigt. Har till och med preppat matlådor! Wiiii, PEPPEN!



Och eftersom min mamma ringde och ba: ÄTER DU BARA GRÖNSAKER OCH RIS? så kan jag meddela att denna bild togs innan fisken var klar. Så oroas icke.

lördag 9 januari 2016

Jag är bäst! Jag suger! Det blir skitbra! VAD HAR JAG GJORT?


Känslan under den första riktiga jobbveckan på A Bushel & a Peck påminde väldigt mycket om ovanstående graf, det måste jag ju säga. Några fler egenföretagare som känner igen sig? Up med en hand! 

fredag 8 januari 2016

Alla dessa faser...

Vissa dagar känner jag mig inte som en förälder. Alls. Vissa dagar känner jag mig som en personlig assistent till två sjukt missnöjda människor som absolut inte under några omständigheter tänker ta emot någon hjälp gällande varken matning, påklädning eller personlig hygien. 

Det börjar bli väldigt många sådana dagar på rad nu känner jag. Är det en av alla tusen faser som avlöser varandra med sådan frenesi att man inte längre ens orkar hoppas på lite lugn och ro mellan varven? Ptja, den som lever inte dör av sömnbrist får se.  

VAR SÅ GODA FÖR PEPPIGT FREDAGSINLÄGG! Ni sitter säkert på någon fräsig förfest eller sminkar er och dricker öl eller skålar i tunna vinglas och skrattar högt och tjuvröker och har läppstift på tänderna. Kul för er. Längtar tills ungarna flyttat hemifrån och jag är 50+ och kan göra allt det där igen. 

Mycket trodde jag om livet som mamma innan jag hamnade här, men att småbarnsåren skulle få mig att drömma om pensionen, det anade jag faktiskt aldrig. 

torsdag 7 januari 2016

På begäran, chokladbollskrönika i repris!

I övermorgon är det enligt ett Facebook-event ”Negerbollens dag”. En fikahögtid som rimligtvis bara kan firas av människor som spenderat de senaste decennierna under en mörk sten i en mörk skog utan någon som helst internetuppkoppling eller interaktion med andra människor.

Jag såg inbjudan till det här eventet på Facebook och kunde inte låta bli att gå in och läsa.

Jag vet. Det var dumt.

Men det är samma sak som med Paradise Hotel, Lady Dahmers kommentarsfält och trafikolyckor, det går inte låta bli att kolla trots att man vet att man riskerar att se något som kan få en att må dåligt för resten av livet.

Vet ni hur många som i skrivande stund har tackat ja till eventet? Över 15 000 stycken. Nu vägrar ju företrädarna för Svenskarnas parti konsekvent att ange hur många medlemmar de har, men en vild chansning är att vi har svaret där. Sidan är en smetig orgie av lågbegåvade kommentarer i stil med ”är det inte lika rasistiskt att säga vitlök?”, ”får man säga turkisk peppar?” och den mest korkade av alla – ”varför får man inte säga n-boll när man får säga finska pinnar?”.

Men snälla människor, är ni höga på socker och kakao hela gänget eller? När miljoner och åter miljoner människor världen över blir kränkta av ett ord som vanligtvis inte kopplas till ett bakverk utan till vidriga maktstrukturer, kolonialisering och slavhandel, då väljer man ett annat ord. Punkt slut.

Men det har ju alltid hetat så, säger någon då. Men är det något argument som faller platt i alla diskussioner så är det just "det har alltid" eftersom ett samhälle och dess strukturer är i ständig rörelse.
Vi lär oss av historien. Vi utvecklas. Moderniseras.

Hade ”det har alltid” fått styra samhällsutvecklingen så hade vi fortfarande suttit i en grotta och stirrat in i elden och det hade aldrig ätits en chokladboll någonsin eftersom ingen hade fått uppfinna båten och åkt och hämtat kakao åt oss.

Det är 2014 nu. Om man föddes samma år som Pippis pappa blev kung i Söderhavet så har man vid det här laget hunnit vara pensionär i ett år, exakt så länge sedan är det vi levde i ett samhälle där det här språkbruket var norm.

Och så här är det – det spelar ingen roll om du lägger exakt noll värdering i ordet eftersom du som vit inte har tolkningsföreträde inom det här området. Det inte är du som bestämmer om något är kränkande för någon annan. Hänger du med?

Det. Är. Inte. Du. Som. Bestämmer.

Det är otroligt sorgligt att se hur många som anser att deras rättighet att använda n-ordet är viktigare än deras skyldighet att aktivt ta avstånd från systematiskt förtryck och främlingsfientlighet. Och medan nazister marscherar på gatorna sitter tiotusentals personer på Facebook och käftar om sin rätt att slippa börja säga chokladboll.

Toleransnivån för vardagsrasism i det här landet alltså. Man häpnar ju.


Ursprungligen publicerad i Kristianstadsbladet 140509
(och *hosthost* delad över 70 000 gånger på Facebook)

onsdag 6 januari 2016

(arkiveras lämpligen under dagens i-landsproblem)

Hörrni, håll med om att det är asjobbigt att bo i flytt- och renoveringskaos så här länge? Vår fantastiska nya hyresvärd var ju schysst nog att tycka att alla tak och väggar skulle målas, men eftersom dom liksom har sin egna snubbe till det så har det ju tagit tid eftersom dde förra hyresgästerna bott här i 16 år. Och det är inget konstigt att det tar tid men ändå drygt som fan att
1) inte få i ordning hemma eftersom han tar ett rum i taget så allt bara flyttas omkring, samt
2) ha en främmande människa i sitt hem mellan 7-16.

Eller ja, nu så här fem veckor senare är han inte särskilt främmande längre, dessutom är han trevlig, o-creepy och går runt i sin egen värld med lurar på huvudet, men ändå. Men i dag blev köket klart så nu ska vi bara sova i vardagsrummet fram till nästa vecka så att han kan bredspackla strukturtapeten från helvetet och sen är det bara pyttelite kvar. YEY.

tisdag 5 januari 2016

Sol ute sol inne sol i hjärta sol i sinne osv



Jag skriver relativt ofta om hur väderberoende mitt humör är. Skiner solen är det INGENTING ÄR OMÖJLIGT WOOPIDOOO men är det regn och grått och blåst och hemskt så sitter jag bara och stirrar håglöst framför mig. Typ. 

Före jag fick barn uppskattade jag en regnig dag eller två när det liksom var legitimt (så fånigt!) att skrota runt hemma och ligga i soffan och glo på dåliga sitcoms en hel dag, nu för tiden betyder dåligt väder att två hundar plus två barn och minst en förälder klättrar på väggarna. 

(Alltså, DRÖMMEN att få kolla på dåliga sitcoms en heldag?!)

Så ni kan ju gissa skillnade på humöret över morgonkaffet när den ovanstående utsikten förvandlades till denna på typ en kvart: 


Och - är inte det jäkligt konstigt? Inget hade förändrat förutom vädret men plötsligt var det Gunde Svan-känsla över livet igen. Hjärnan alltså, sån clown.

måndag 4 januari 2016

Minus två är jättekallt faktiskt!


De här vantarna (mina Gudrun mittens vars mönster säljs av @asfaltsflickan på insta) och jackan (vars köp jag engagerade alla mina blogg- och Instagramföljare i eftersom den var slut överallt) är mina bästa vinterköp någonsin. Leopard och regnbåge, kan det bli bättre? Mjau. 

söndag 3 januari 2016

SISTA DAGEN SOM HEMMAMORSA!



I morgon tar den här snubben över rodret på barnaskutan och jag cyklar till jobbet som en vanlig människa. Swiooosh sade det, så hade 9 april blivit början av januari tydligen. Hänger knappt med.

lördag 2 januari 2016

Bildbevis på att Malmö är bäst!



För att Malmö stad anordnar massa bra barngrejer. Här var det nyårsfirande i Magistratsparken som bjöd på utlån av cirkusleksaker och eldshow för barnen.



Det är fint. Okej, den här bilden kanske har mer med vår lägenhets utsikt att göra men ändå. Fint ju.



Det är nära till havet. Jag älskar havet. ÄLSKAR! Det här är en bit till vänster om Turning Torso på föregående bild, tar knappt en kvart att gå dit från oss.



Alltså hit. < 3




Malmö kallas ju inte Parkernas stad för intet. Vi bor mitt emellan tre parker och matar fåglar varje dag till Sigges stora förtjusning.

Vi är så sjukt glada att vi gick på magkänslan och flyttade hem till Malmö igen när vi insåg att livet på landet inte var vår grej. Så himla bra grej den där magkänslan ju, satsar på att lyssna ännu mer noggrant på den under 2016.

fredag 1 januari 2016

Best nine 2015 (ett år med spya och sömnbrist)



Dessa nio bilder fick flest gillan på min instagram i år och det kan man ju förstå. Men jag gillade inte 2015. Jag var först höggravid (hatar att vara gravid) och sedan kom Juno som
1) sover som en kratta
2) kräktes konstant fram till att hon började äta mer vanlig mat runt 7-månadersstrecket.

Jag kan inte riktigt förklara vad nio månaders sömnbrist kombinerat med ett halvårs nedkräkhet gör med ens psyke, men man blir ju inte den gladaste, roligaste och peppigaste i kvarteret direkt. Tvärtom.

MEN, om jag skingrar detaljerna ur tröttdimman så ser jag ju att året inneburit tre helt fanstastiska livsomvälvande grejer – ETT FANTASTISKT BARN! MITT BALLA FÖRETAG! EN FLYTT TILL STAN! Och med allt detta med mig in i 2016 så ser jag så sjukt mycket fram emot det här året så att ni anar inte.

Hej då 2015, bring it on 2016!