fredag 19 februari 2016

En dag kommer jag titta tillbaks på den här tiden och skratta åt hur jävla hemskt det var. Hoppas jag.

Hon sover så jävla dåligt fortfarande. Tio månader och tio dagar har gått sedan hon föddes och
hon
sover

jävla
dåligt
fortfarande.



Just nu: utvecklingsperiod. I wonderweeks-appen står det att she becomes angry when you put her down, cries more often, is cranky, grumpy or moody. Chats less. Whines more. 

Tre nya tänder på gång i överkäken. Frustration över att hon inte kan stå och gå utan stöd och konstant ett nytt blåmärken i pannan av samma anledning. Krax krax och gnäll gnäll.



Men så mellan varven – kanske egentligen den största tiden bara att sömnbristen börjar sudda bort den insikten – ett ljuvligt litet solsken. Med tjocka kinder som man kan pussa på hur länge som helst och hon skrattar så hon tjuter när man leker tittut eller när hon får uppmärksamhet från Sigge.

Älskade älskade unge. Sov. SOV.



Soooooov.

lördag 13 februari 2016

2 x d-vitamin


Solen skiner! Tur att vi har artificiellt d-vitamin här i mörka Norden, för ungarna däckade precis så vi kommer med tusen procents säkerhet ha missat luckan bland molnen tills dom vaknar. Jaja, det är ju fint att titta ut genom fönstret också. 

fredag 12 februari 2016

Och DÄR var momsdeklarationen inne!

HA! Det är väl inga problem att sköta sin egen ekonomi, hade ju hela 32 minuter till godo på den här kvartalsmomsen. High five!

Vill hemskt gärna bara ge bort allt som har med pengar att göra till ekonomi-Johanna, men min mentor – som jobbat på bank i 25 år och till skillnad från mig alltså inte är paniskt rädd för siffor – tycker att jag ska prova i början och se om det verkligen är så svårt som jag tror. Själv tänker jag tvärt om, att det väl vore bättre om ekonomi-Johanna kunde göra allt i början så det blev rätt och jag slapp gå i konkurs innan jag ens hade kommit igång, men nu är ju jag bara adept så jag får väl lyssna på henne då.

Ja jävlar. Nu ska jag sova med ingående och utgående och momspliktig debit och kredit ringandes i hjärnan. Så hoppas vi att skattmasen inte står och bankar argt på dörren i morgon bitti och undrar vad i helsike jag sysslar med. Gonatt.

torsdag 11 februari 2016

Like mother, like child



Mamma leopard och bebi leopard. Mjau.

måndag 8 februari 2016

Snooze you loose



A DOUBLE RAINBOW, WHAT DOES IT MEAN?

Jorå, sån här ståtlig utsikt hade vi klockan 08:05, men bara en kvart senare var det igenmulet, totalgrått och regnade. Ibland är det bra att de små liven aldrig tar sovmorgon (obs, endast när himlen fylls av dubbla fulla regnbågar, alla andra dagar kan dom mer än gärna sova!). Svårt att förklara hur fint det var, soluppgången lyste på måsarna så de såg ut som glödande klot som flög runt över parken, det var awesome!

söndag 7 februari 2016

Det är typ vår nu? (blev visst ett långt inlägg om trots)



Över en timmes promenad i detta GÖTTIGÖTTIGA väder blev det i dag på förmiddagen, så himla skönt! Vad som inte syns på bilden är min konstanta nervositet över att Sigge ska få ett bryt över något och vilja gå ur vagnen. Stefan var med så det gick inte att stanna på lekplats etc utan det var verkligen promenad med vagn som gällde (vi ska till lekplatsen i eftermiddag men barn har ju svårt med det där med tidsuppfattning/inte nu/vänta lite osv).

På ett ställe fick han springa runt en stund men han har ju begåvats med en fenomenal selektiv hörsel kombinerat med löjligt snabba små ben, så när jag har en klumpig syskonvagn och en ännu klumpigare hund så är det liksom inte optimalt att ha honom lös. Funderade ännu en gång på koppelgrejen men är väl inte där riktigt än känner jag.

Klarade mig i alla fall hela nästan hela vägen hem utan bryt, men det kom så klart i hissen eftersom fler skulle med så han fick inte trycka på hissknappen och sen var det kört. Hur länge är de så här... oresonabla? Nästa människa som säger att 2.5-årstrotset beror på att de vuxna trotsar får ett tjottablängare mitt mellan lysmaskarna, jag tycker att vi gör så mycket som vi kan och orkar by the book, vi ställer inga frågor typ "ska vi gå ut?" utan säger glatt att "nu ska vi går ut!", om han ska få välja något så får han två färdiga alternativ, vi är noga med att själva välja våra strider, vi är rakt igenom konsekventa med vissa grejer osv men ändå känns vissa dagar som en kamp från morgon till kväll. Om mat, om kläder, om allt.

Och jag blir så ledsen för han är så otroligt underbar att hänga med nu, han snackar en massa och frågar roliga grejer och dansar och kramas och vill pussas och är helt himla ljuvlig att umgås med, men plötsligt så ba: WRÖÖÖÖL!

Hur gör man? Hur gör ni?


fredag 5 februari 2016

Inte New York - men Berlin!



Plötsligt var det bestämt, jag och Tobbe lämnar landet när mina föräldrar kommer ner i mars! Först skulle vi flyga så vi landade i Berlin kl 8 och flög hem 21:35 dagen efter, men idag ringde mamma och ba: "Har ni bokat? Ska ni inte stanna två nätter när ni ändå är borta?" 

JO DET SKA VI! 

Har fått massa Berlin-tips genom Linn och Maria, men har ni mer tips så ös på! Alltså ÖS! Vi ska bo Kreutzberg (hette det va?) så gärna däromkring. Jag vill äta mat, gå på loppis och dricka öl, och Tobbe vill gå på muséer som handlar om krig. Och så vill vi soooooova! Alltså detta är så peppigt så jag vet inte var jag ska ta vägen! 

Eller jo det vet jag, bums i säng ska jag, för nu är klockan 22:18 så snart ska det börjas nattvaknas där inne och klockan 07 har jag gymdejt med Carin. So long! 

torsdag 4 februari 2016

"Nu jävlar ska jag blogga varje dag!" skrek hon. Ni kan aldrig gissa vad som hände sen.

Eller jo, det kan ni. Alltså vaffan hände med våra härliga hemmakvällar i soffan? Där man kunde sitta men en dator i knät och kolla på tv och surfa samtidigt, och äta nåt litet snax och snacka goja. Förr i tiden, pre småsyskon, somnade Sigge klockan 19 sharp varje kväll och sov till 06 i egen säng. Nu kanske han somnar klockan 20, och endast i vår säng. Och Juno, hon somnar fan inte alls, i förrgår somnade hon först efter klockan elva. ELVA! Vet ni hur sent det är? Och hon sover ändå max – och då menar jag max – en och en halv timme på dagen uppdelat på lite på förmiddagen och eftermiddagen.  Jag och Tobbe har typ inte umgåtts sedan hon föddes känns det som, det är bara logistik logistik logistik hela jävla tiden. Jag är så trött på det.

This too shall pass osv men fyfan vilket jävla slit det är. Och så köpte jag någon tidning i går där Linda Bengtzing blev intervjuad och gav sina bästa må bra-tips och ba: "Barnvakt. En kväll i veckan underhåller kärleken".

EN KVÄLL I VECKAN? Vi har haft barnvakt på kvällstid kanske fem gånger sedan Sigge föddes. Det är 889 dagar. Och när han däckade 19:00 var det helt okej, då kunde vi äta och kolla på film och prata längre än arton sekunder utan att bli avbrutna, men nu? Gah!

Så här lät det hemma tidigare i veckan:

Jag: Nu kommer ju mina föräldrar ner om typ en månad, dom stannar ungefär en vecka så vi borde hitta på massa kul som vi kan göra ensamma då!
Tobbe: Vad sägs om en långweekend i New York?

Nä-ä, HUR ska jag hinna blogga varje dag?

måndag 1 februari 2016

Nej nu jävlar ska jag blogga varje dag!


Jag lever! Det gjorde jag inte i fredags, då kräktes jag och försökte ta hand om två barn samtidigt som Tobbe sov/sprang på toa. Gött liv alltså. Men det var ju länge sedan, förra månaden! Nu är det februari och skurat med klorin och hundra tvättar med sängkläder har fått sig en omgång i maskinen  = NYTT OCH FRÄSCHT! Och snart snart snart är målaren klar så vi kan lämna 2.5 månaders renoveringskaos bakom oss och äntligen göra fint på riktigt här hemma! 

Firade allt detta med en rask promenad med endast ett barn och en hund och vi såg snödroppar och det luktade blöt vår och nu är jag hemma och det regnar och jag ska dricka kaffe! 

HIPP HIPP HOOOORAAAAY säger jag bara!