måndag 12 december 2016

2016 års största lögn från min sida:

"Under nästa månad, DÅ ska jag blogga varje dag".

Well... Tanken var ju god i alla fall!

torsdag 8 december 2016

Filmtips – Bajsfilmen med Dolores och Gunellen (eh, för barn alltså)


Har på grund av 3-åring med skenande kiss- och bajshumor sett den här filmen en halv miljon gånger senaste dagarna, och tröttnar inte ens själv. Kanske för att den bara är sju minuter kort, kanske för att det är Mia och Klara som gör rösterna, kanske för att den innehåller ett gäng bakterier som sjunger VI GILLAR BAJS, VI GILLAR BAJS, VI GILLAR BAJS BAJS BAJS BAJS BAJS.

Tio tummar upp och en av många anledningar till att betala tv-licens. Kolla själva, om ni inte redan gjort det!

onsdag 7 december 2016

Bloggtips - jag själv i annan form!


Tröttnade på att min företagsblogg låg som en liten osynlig ensam del av internet ner i hörnet på min hemsida, så jag gjorde en ny. Blogg alltså, hemsidan är intakt. Tanken är att bloggen ska vara lite som en bakom kulisserna-blogg och handla mer om själva verksamheten, vad som händer i studion om dagarna, hur jag tänker kring marknadsföring, samarbeten och så vidare.

Senaste nytt handlar om julklappar, in och kolla vetja! 

tisdag 6 december 2016

Tack!



Det är ju förjävla fint ändå, allt som kommer i kölvattnet av en ambulansfärd med tillhörande check up. Mängder av sms och meddelanden från olika håll och som grädde på omtänksamhetsmoset en finfin blombukett från jobb nummer två när man kommer hem från jobb nummer ett.

Tack hörni. Verkligen tack.

måndag 5 december 2016

"Detta är David i ambulans nummer blablabla, vi är på väg in med ett strokelarm"


Okej alla hobbyläkare, kavla upp ärmarna nu så ska ni få något att bita i. I juli förra året vaknade jag mitt i natten för att gå på toa men upptäckte att jag hade svårt att stödja på benen och även armarna kändes tunga. Stapplade in till Tobbe och väste på mitt mest pedagogiska vis: "vakna, jag tror att jag fått en propp!", och ambulans tillkallades. Vi bodde ute i Häckeberga då och de valde att inte ta med mig och trodde att det var någon form av nerv i kläm, något en instagramföljare avfärdade med att det inte finns nerver som påverkar både över- och underkropp samt båda sidorna av kroppen. 

I dag hände det igen, jag hade lämnat på förskolan, tagit ut Stefan och åt frulle och svarade på mail på datorn när jag kände att armarna kändes... trötta. När jag reste mig efter en stund så kände jag samma i benen som sist, det känns som mjölksyra, eller som att man är full, eller som när man fått mycket morfin. Det är värre på vänstra sidan än högra. Det känns lite som att jag liksom går igenom golvet när jag sätter ner fötterna.

Ringde ambulans som hämtade mig och körde med sirenerna rakt in på akuten där ett neurologteam väntade då de misstänkte stroke. De gjorde CT på huvud och nacke men hittade ingenting. Allt som krävde akut vård (typ stroke/tia) avfärdades och jag får åka hem och vi ska höras igen om en vecka, och om symtomen är kvar ska jag utredas vidare. Läkaren tror stress, vilket inte alls känns omöjligt även om det inte stämmer med min livssituation senast det hände. Han pratade även om MS.

Sist det hände fick jag instagramtips om B12, magnesium och om att kolla borrelia, då gick det dock över på 2-3 dagar så jag förträngde mest att det hade hänt pga dödsångest. Jag är jätteglad att CT:n inte visade något i dag, men det känns märkligt att kroppen ska vara jätteförsvagad utan anledning, och dessutom mer på ena sidan och på exakt samma sätt med 1.5 års mellanrum. Nu typ tio timmar senare är det kvar i benen, speciellt det vänstra, men mindre i armarna, men mest i vänstra även där. Jag har känt mig på väg att bli lite sjuk ett par kvällar i rad, med lite ledvärk och allmän trötthet, men annars helt frisk utan allergier, medicinering etc. Någon som varit med om något liknande?

Har i vanlig ordning redan planerat min begravning samt börjat fantasihata Tobbes nya tjej/barnens blivande plastmamma så var snälla med era hobbydiagnoser tack.

söndag 4 december 2016

Helgen sammanfattad i en bild

 

Hatar när Tobbe jobbar helg. Hatarhatarhatar. Igår jobbade han egentligen bara dagspass men fick jobba dubbelt pga sjuka kollegor, och idag jobbade han dag igen = jag var själv med barnen typ nästan helgen = hade noll procents tid att verkligen ha helg = vila. Gah, min respekt för ensamstående föräldrar ökar verkligen hundrafalt, nej tusenfalt, för varje bråk, utbrott och utspillt glas mjölk här hemma. 

I går var en helt okej dag som bland annat innehöll en roadtrip till några kompisar och deras barn och hundar så alla fick rastas, men idag har det varit fight club från morgon till kväll. Sprang runt som två idioter här hemma så vi tog enkelvagnen med ståbräda och gick till parken precis här bredvid men då skulle det absolut inte springas, då skulle Sigge sitta kvar, och Juno vägrade lämnade brädan. 

"Vem vill kliva av och springa jättefort på gräset?" lockade jag. 
"INTE JAG!" skrek Sigge förnärmat. 
"Inte jag!" skrek Juno lika högt. 
"Kliv av nu, det blir kul!" försökte jag och försökte lyfta bort Juno. 
"NÄÄÄÄJ, BLÄÄÄÄDAN!" skrek hon som en galning och höll fast sig i vagnen. 
Lyfte resolut ut Sigge ur vagnen och ställde honom på marken, varpå hela han vek ihop sig själv som ett dragspel och låg i gruset, tjutandes, "MAMMA NEEEEJ, MAMMA NEEEEJ!"

Såååå det var ju bara att gå hem igen, med helt ickerastade barn. Som så klart fortsatte springa runt som två tornados när vi kom in. Tur att vi bor ovanpå soprummet och tvättstugan nu för tiden så att den enda som blir galen är jag.

Så för att återkoppla till rubriken och bilden: helgen har varit väldigt mycket som att bli konstant jagad och biten i strupen av en ettrig boxervalp. Nu ska jag äta lösgodis och somna senast 20:45. 
Och så var den helgen slut. 

lördag 3 december 2016

Säger era terapeuter också att ni måste tagga ner?


Jag har så himla svårt för stök. Det blir stökigt i min hjärna om det är rörigt runt omkring mig och helst av allt borde jag bo i ett hem som ser ut som på bilden till vänster (från när vi nyss flyttat in). Men det funkar ju inte. Visst, vi har fortfarande ett kaosrum kvar eftersom allt inte är ordentligt uppackat än men i de rum där vi tillbringar 99 procent av vår tid är det faktiskt hyfsad ordning nu. Yey!

Men för att återkoppla till rubriken – jag är ju en typisk högpresterande duktig flicka och vill göra "rätt" hela tiden. Både inåt och utåt. Min terapeut har ju redan sagt att jag borde försöka bli bättre på att göra saker halvdant istället för inte alls (vilket jag skrivit om här) men det GÅR JU INTE. Eller ja, går och går, jag vill inte. Jag vill vara duktig och bäst och prestera prestera prestera och jag vill verkligen inte lämna mina barn på förskolan med udda strumpor. Varför inte? frågade hon men alltså för fan? Vad är det för barbarer som använder olika strumpor egentligen? De kommer väl i par av en anledning.

Men så tänkte jag på hur otroligt många... ja men timmar (?) som jag stått och grävt i diverse tvätthögar och började fundera på om det egentligen är så himla farligt att skaffa sig en mer laid back attityd till omgivningen. Juno fick udda strumpor till förskolan dagen efter besöket (inte Sigge, någon måtta får det vara) och nu ska jag försöka reda ut vad det är som gör att jag vill att allt ska vara perfekt jämt. Inget är ju någonsin perfekt, inte hos mig och inte hos någon annan, jag VET ju det. Men ändå kan jag inte släppa paniken inom mig när det inte är ordning.

Tror att en del av svaret ligger i att mina föräldrar stundtals kanske var lite väl laid back och att jag och min bror ofta var de där barnen i udda strumpor och att jag hatade det. Frågan är bara hur jag ska bli av med känslan av att jag är kass om jag inte är bäst.  

fredag 2 december 2016

Monsterastickling - hur gör en?

  

I nya lägenheten ökade ju mängden fönster markant, så nu har jag blivit helpepp på att fixa mer växter för en billig peng genom att ta sticklingar på mina egna, men även genom att plocka på mig så fort jag är på besök hos någon. Knips knips knips ba, inga hämningar. 

Annat kul: har numera även fönster i tre väderstreck istället för bara i ett, så nu hoppas jag att det finns förutsättningar för alla möjliga växter. I förra lägenheten var de tvungna att tåla sol och värme jättebra då solen låg på konstant under dagarna på sommaren, missade man att dra ner persiennerna så brändes dom ihjäl typ. Lite mer normalt klimat här. 

Här är vad som för tillfället finns i min lilla sticklingsbebisfabrik - elefantöra, två olika palettblad, silverranka, ampellilja och ett monsterablad. Har dock googlat lite och tror att monsteran har större chans att klara sig om man kapar en bit stam och inte bara blad (och helst direkt under en luftrot) så vi får se hur det tar sig. Några tips? 

torsdag 1 december 2016

Min hårfärg just nu: tio tummar upp!

 
Först var det lila. Och för varje tvätt så blir det en ny göttig (och OBS!) kall nyans, och det är inte i närheten av den tigerkaka jag brukar vara så här 5-6 veckor efter ett frisörbesök. 

Hörde jag ett woopidoo? 
(WOOPIDOO!)