torsdag 5 januari 2017

Av alla åkommor man kan ha...

Idag träffade Tobbe en kille utan luktsinne. Han hade aldrig någonsin, i hela sitt liv, känt en doft. 

Aldrig. 
Känt.
En.
Doft.

Fundera lite på det ett tag. 

7 kommentarer:

  1. Alltså.. det måste vara så hemskt. Tänk att inte kunna lukta på våren, på min partner, på sina BARN, eller på sin mormor. Ugh..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men ÄR det hemskt om man aldrig gjort det? Hör man trädet som faller osv?

      Radera
  2. Ja! Jag hade en kollega när jag jobbade extra på bensinmack som inte heller kände lukter. Han hade jobbat som bilmekaniker i en massa år (säkert med en massa giftiga kemikalier och sånt) och det var först flera år efter att mackens verkstad lagt ner och han stått i kassan och mest sålt varmkorv som hans luktsinne började komma tillbaka. "Nu kan jag känna lukten av de nybakade bullarna".

    Så sorgligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh nä! Den här snubben hade dock något fel från födseln så det hade inte orsakats av något så han visste ju inte vad han saknade.

      Radera
  3. Men då måste man väl vara utan smaksinne också, eller? Sjukt trist med tanke på all god mat som finns. Och att aldrig få känna lukten av en nyinköpt bok ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrade också det, men det kunde han tydligen. Svårt att säga om han kände smak lika väl, för hur skulle han kunna veta det, men ändå.

      Radera
  4. Jag känner inte heller dofter, och har aldrig gjort. Iofs kan jag ibland få för mig att något luktar illa, men då säger folk typ va? Det luktar inget? Jag kan förnimma dofter på någon nivå, typ känna att det stiger upp något i nosen, men kan aldrig avgöra om det luktar rosor eller skit. Jag har aldrig kollat upp det, men självklart självdiagnostiserat mig som lite utvecklingsstörd. Nån koppling har gått fel.

    SvaraRadera