måndag 26 juni 2017

Planerar inför invigningen!


Här sitter jag i ett regnigt Ångermanland och påminner om att det är dags för invigning av A Bushel & a Pecks nya studio nästa helg! Tjoho! Har jag hyrt en mjukglassmaskin? Ja det kan ni ge er fasen på! Har jag köpt min egen vikt i spexigt strössel? Nej, inte riktigt, men ganska många kilo i alla fall. Har jag köpt massa flaskor bubbel som bara väntar på att bli uppdrucket? Nej, inte än men jag ska.

Här är eventet på Facebook, om du inte säkert vet i fall du kan komma så klicka i att du är intresserad så får du en påminnelse av Facebook när det närmar sig!

Sa jag att jag hade hyrt mjukglassmaskin?

*mjukglassemoji*
*bubbelemoji*
*hjärtögonemoji*

torsdag 22 juni 2017

Vår semester beskriven med tre ord - feber, hosta, snor


   

Innan semestern var först Sigge sjuk, sen Tobbe, och i bilen på vägen upp till Ångermanland fick jag feber med frossa varvat med svettningar och mådde så dåligt att Tobbe fick köra alla 110 mil. Så ovärt. Sedan låg jag däckad i typ två dagar, innan jag blev lite piggare, men då fick Sigge feber igen. Och alla har hosta av varierande tuberkuloslätes-grad. Och idag vaknade Juno med feber och jag med tandvärk. KUL!

Och det är svinkallt ute, 12 härliga grader och nordlig vind. I går kom det hagel. Känner hur semestern liksom rinner ifrån mig och försöker att inte få panik. Tur att det blir fint väder lite senare under ledigheten iallafall. Eller nej just det, det ser ut så här: 

 

torsdag 8 juni 2017

Hur min stil verkar ha ändrats mellan 30 och 40





I dag när jag klädde på mig så insåg jag att jag har en HELT annan smak nu än för bara ett par år sedan. Och väldigt annorlunda mot för typ tio år sedan. På bilden ovan från i morse: Adidas Gazelle i neutral persikofärgad nyans, svarta nylonstrumpbyxor, svart trikåkjol, rosa sidenblus (SIDENBLUS!?) och en tunn petrolfärgad jacka i något liknande slinkigt material.

När jag var 30 (och yngre) så var min garderob EXTREMT färgglad. Allt var 100 bomull och trikå. Jag matchade i stort sett alltid skor och tröja, och hade nästan uteslutande baggyjeans. Bildbevis från långt bak i Facebookarkivet:



(åh Alfie! Mitt hjärtas lilla tigerfröjd!)
Jag vet inte vad som hände, eller när, men så där ser jag ju inte ut längre? Jag tror att alla mina byxor överlag försvann när jag blev gravid med Sigge, och sedan har jag bara fortsatt köra på kjolgarderob. Senaste nytt är att jag även har klänning (!) på en vardag (!!) utan att ens reflektera över det (!!!). Det som förr skulle ha varit en fullfjädrad partystass (enligt min torra måttstock) är nu något som jag har på mig en regnig tisdag. Jag har tex en inomhusjacka (!) av paljetter (!!) i typ kopparfärg (!!!) som jag bär helt ickeironiskt. 


Det här är min profilbild på Facebook nu. Jag älskar detta sjok, och alla andra sjok som hänger i min garderob och bara väntar på att få tas på och fladdra dramatiskt i vinden bakom mig när jag klampar fram genom livet. Ser iof nu att den här förändringen av stil nog kanske är mer i mitt huvud än vad det går att få fram bildmässigt, men det känns i alla fall lite mer vuxet? Mindre stretch och mer glans. Mer som fladdrar och mindre färg.

Och vet ni vad jag gjort senaste dagarna efter att jag insett detta? Sorterat ut min garderob. Alltså, verkligen sorterat ut så hårt att jag är på gränsen till att tala sanning när jag säger att jag inte har något att ha på mig. Och alla sådana där plagg som bara ligger och aldrig blir använda har åkt rätt i soptunnan (nej, i en säck till Erikshjälpen så klart) och så har jag börjat härja på Tradera för att hitta lite nytt som passar in i det som jag redan gillar.

Ska skaffa en bra OOTD-spegel så jag kan dela med mig att detta lite mer känner jag, det är ju jättekul med kläder! Tänk att jag var tvungen att nästan hinna fylla 38 innan jag insåg det!?

Ni då? Har ni genomgått några stilbyten de senaste tio:ish åren? Berätta!



tisdag 6 juni 2017

måndag 5 juni 2017

Semester i Ångermanland, nedräkningen börjar NU


Om två veckor prick sitter jag hemma i mina föräldrars kök. Kanske har jag precis varit ute med Stefan och tagit en bild liknande denna som jag tog förrförra sommaren. I år är första året på jag vet inte hur länge som vi är i Näsåker utan att det är Urkult, och det ska bli så otroligt skönt. När det är festival så är det alltid tusen andra människor som man ska försöka träffa, och så består dygnen till 99 procent av olika former av logistik. Nu är det bara vi och mina föräldrar. Ahhhh. Nu ska vi dessutom vara uppe två veckor, vilket är något slags rekord, så jag hoppas verkligen att jag ska hinna levla ner till ett ordentligt sommarlovsmood.

Saker som passar in i sommarlovsmood: En heldags loppisjakt med mamma, bada i Åkvisslan och Spegeldammen (utan barn pga livsfarligt), läsa minst en bok, kolla Hällristningarna och Nämforsen med barnen, fira urtypisk midsommar på Hembygdsgården, sitta på altanen och glo när dimman samlas över älven, och springa några mil. Fy fasen vad det kommer bli fint! Ska bara jobba som en liten galning med mina dubbla jobb och flytta hela studion först, men sen så!

söndag 4 juni 2017

Stoppa pressarna! Kamphundsattack i Malmö!

Blev precis skallad av Stefan så att jag såg stjärnor, bet mig i kinden och det krasade i benet under ögat. 47 kilo randig hund med en skalle av pansar, rakt in i ansiktet. Blir fint att starta sommaren med den blåtiran.

Minns när jag fick en armbåge på samma ställe under min korta men intensiva roller derby-karriär för massa år sedan, då vågade Tobbe inte gå in samtidigt som mig på systemet. Lär få handla själv de närmsta dagarna också misstänker jag. Hundjävel.

lördag 3 juni 2017

Ett inlägg om (typ) pseudotvillingar (inkl frågelåda på slutet!)



Det här är Sigge och Juno. Sigge är född i augusti 2013 och Juno drygt 19 månader senare, i april 2015. Dom är inte pseudotvillingar eftersom det inte får skilja mer än 18 månader, och precis som i alla olika grupper så finns det extremister som går bananas om man fuskar med uttrycken. Exempel: under graviditeten med Juno var jag med i en grupp på Facebook som heter typ "Tips och råd för oss som har pseudotvillingar", efter att först ha skrivit till admin och berättat att det var beräknat 19.5 månader mellan mina och fått som svar att det var okej.

Men det var inte okej för alla. Och vid en diskussion där jag togs i försvar med orden "det är ju inte så himla noga" svarade en mamma upprört att gruppen lika gärna kunde byta namn till "tips och råd för föräldrar" OM DET NU INTE VAR SÅ JÄVLA NOGA.



Så jag gick ur gruppen för jag orkade inte med massa tjafs, vilket var synd eftersom det faktiskt är väldigt intressant att prata om just det här med att vara preggo och samtidigt ha en bebis, och att vara så nybliven förälder att man knappt fattat att man fått ett barn, och sen kommer det plötsligt ett till. Fast så här två år och två månader senare fattar jag det förvisso fortfarande inte, så det kanske är helt normalt oavsett?


Sigge började prata ganska mycket senare än sina jämnåriga, så vad han tyckte om den första tiden som storebror förblir en hemlighet. Men med endast 1.5 år som herre på täppan så hade han nog inte hunnit vänja sig så mycket vid att vara ensambarn, så själva övergången från en till två gick extremt smidigt. Säkert också för att jag inte ammade och därför inte var bunden till bebisen på samma sätt som andra mammor.


Juno ser väldigt mycket upp till sin storebror och har varit en liten papegoja på allt han gjort sedan hon föddes typ. Hon pratar ju väldigt mycket nu och har gjort länge, kanske är det för att Sigge aldrig är tyst som det gick snabbare för henne att börja snacka. Började dock gå så sent att jag hann bli lite smygorolig som kompensation.


    Läsarfråga från Evelina:Rekommenderar du det? Eller finns det ngn del du känner det hade varit schysst att vänta utifrån? Typ kroppen orkar inte med två graviditeter, klurigt att ta hand om två så små samtidigt, ja vad det nu kan vara. Kan tänka mig gul och blå när (eller ens om) man ska försöka få ett barn till. Och KUL att du bloggar så mycket nu! Roligt att läsa! Hej från Malmö!
Svar: Ja och nej. Min kropp är ju dålig överlag på att vara gravid (fick ju sitta still från vecka 29+3 med Sigge för att han inte skulle födas för tidigt) så båda mina graviditeter har klassats som riskgraviditeter med mängder av sjukhusbesök under båda. Och det var ju även lite därför vi tänkte att vi skulle försöka göra ett syskon snabbt, lite av en "nu eller aldrig"-variant eftersom vi 1) inte är jätteunga 2) inte visste om vi vågade bli gravida igen om vi väntade.

Nu när dom är 2 och 3.5 så rekommenderar jag det jättemycket, men det har inte varit någon picknick på vägen hit direkt. Mycket så klart för att Juno sovit som en kratta sedan hon föddes, och fortfarande periodvis gör, och långvarig sömnbrist är ju fruktansvärt att genomlida, både som egen person, förälder och partner. Men nu är det skitkul!

Och hej hej, kul att du läser och gillart!

 
Läsarfråga från Madde: 
  1. Om du inte ser till barnen utan bara från dig själv, vad är det bästa med att ha barn tätt? Alltså om man bortser ifrån att de leker bra ihop, "alltid" har varandra och så.
  2. Hur känner du inför en tredje?
  3. Har du fått några synpunkter från omgivningen?
Svar: Det bästa för mig själv (och Tobbe) är att vi slipper fundera på om/när det ska bli syskon och att vi kan fokusera på livet med våra jobb och framtidsplaner utan att behöva planera in fler föräldraledigheter osv. Vi har ju bytt bransch båda två de senaste åren och vill gärna slippa fler avbrott på det sättet. Och det gav ju även svar på fråga två :) Har skrivit mer om hur jag NO WAY IN HELL vill ha fler barn här. 

Svaret på fråga tre är väl nog mest förvåning när vi outade det och OJ DET VAR TÄTT HEHE, ÄR DET INTE JOBBIGT? när jag berättar om hur gamla de är. Största synpunkterna från omgivningen är väl att jag läste till laserterapeut och startade A Bushel & a Peck under min föräldraledighet och sedan kombinerat livet som småbarnsmorsa med att starta och driva aktiebolag, men jag hade ALDRIG överlevt utan jobbet. Never ever.



Läsarfråga från Madde: 

Jag har 24,5 månader mellan mina så det är ju snäppet längre, men när tyckte du det kändes som dom började ha glädje av varann på riktigt? Leker dom mycket ihop nu?
Jag tror mina är lite tvärtom mot dina, helt utan att känna dig och dom så verkar det som din S är lite lugnare och lilla J mer av en virvelvind? Jag har en sjövild(snart) 3,5-åring och en hyfsat livlig men mycket coolare 14 månaders. Hur sover dom och var? Ni kanske har mer plats men vi tänker våningssäng, frågan är ju när man vågar lägga storungen i en överslaf utan att riskera att hen trillar ur.. Har ni tankar åt det hållet, hur resonerar ni?


Hm, kanske inte så mycket frågor som nån slags behov av att känna mig lite besläktad, alla mina vänner som fick barn i samma veva har antingen valt att nöja sig med en, eller velat men inte kunnat få en till, eller helt enkelt valt att vänta så jag känner mig lite solo i min situation.


Svar: Åh, jag förstår att du vill bolla med någon (så synd att du aldrig i livet kommer få gå med i pseudotvillingsklubben med den åldersskillnaden, hehe), för det är verkligen många frågor när det kommer till syskonliv! Du har ganska rätt i dina gissningar, det är definitivt Juno som är tornadon här. Hon sover fortfrande i spjälsäng eftersom hon hade stuckit direkt om hon inte varit inburad under nattningen, och så har vi precis köpt en växasäng till Sigge. Eller, som vi kallar det, en säng för mellanstora barn (han är extremt stolt över både den och sin nya bilstol för mellanstora barn som vi också precis köpt). Innan sängen för mellanstora barn köptes så sov en vuxen med Sigge i en 120-säng inne i barnrummet eftersom Juno fram tills nu krävt krävt omnattning en miljon gånger per natt. Men plötsligt i våras blev det liiite bättre ganska många nätter i sträck, så vi satte ner foten, slängde in 120-sängen i gästrummet och köpte ny säng till Sigge och sover båda vuxna i vårt sovrum. Ahhh! Ljuvligt! Någon av oss måste fortfarande kliva upp på nätterna, men inte lika ofta. Vi hade en idé om att köpa våningssäng, och de går ju att bygga på lite så att ungen där uppe hålls på plats, men så länge Juno är så härjig när hon ska somna så blir det ingenting med det.

Och angående leken: DOM LEKER IHOP NU! Dom slåss också, och bråkar om vems grej som är vems tusen gånger i timmen, men dom kan faktiskt leka ihop, och dessutom ganska länge. Och: dom gillar ju samma saker. Tågbana, duplo, bilar, djur osv kan de leka med ihop fast ändå lite parallellt. Minns inte exakt när detta startade, men kanske för ett halvår sedan? När Juno var lite mer än 1.5? Störst skillnad märks när vi är utomhus, att de sticker iväg tillsammans och upptäcker världen ihop på ett helt nytt sätt. Fick en sådan där flash där Facebook påminner om "denna dagen för 1 år sedan" och förra sommaren kröp ju Juno runt i sanden och åt sjögräs och fimpar typ, nu är hon ju ett riktigt barn?! Bildbevis:



Ja, det var väl i korta drag hur vi har det. Har ni fler frågor så ös på i kommentarfältet! 

fredag 2 juni 2017

Kan man handla på Wish och ändå vara feminist?

Mycket snack om Wish nu. Själv laddade jag ner appen och gjorde min första (och enda) beställning för någon vecka sedan, men får nu allt oftare en väldigt dålig smak i munnen av att allt är så sjukt billigt. Alltså verkligen sjukt billigt, H&M är ju rena rama Versace i jämförelse.

Så här står det i Easycredits Wish-recension:

"...[Wish] erbjuder varor direkt från fabrik i Kina till konsumenter i olika länder, däribland Sverige. Några fysiska butiker finns inte, utan Wish är helt och hållet nätbaserad och all shopping sker via dess mobilapp eller hemsida".

"Leveranstiden sträcker sig visserligen upp till tre veckor beroende på vad du shoppar, men Wish har seglat upp som en populär e-handelsbutik tack vare sina extremt låga priser på produkter – såsom väskor, kläder och klockor. Detta beror dels på att det saknas mellanhänder, dels sägs det att den kinesiska staten subventionerar fraktkostnaden. Främst har Wish marknadsfört sig via Facebook". 


Jag är absolut inte alltid något föredöme när det kommer till att handla rättvise- och fairtrademärkt, ekologisk och lokalt, men jag försöker faktiskt tänka snällt och handlar i stort sett hundra procent av mina och barnens kläder på Tradera, loppis eller på annat sätt begagnat. Wish-hetsen som jag ser på framförallt Instagram nu känns helt enkelspårig och jag har inte sett en enda kritisk röst mot att det är så billigt. Möjligtvis att det är så billigt att det är svårt att låta bli att shoppa, men det är inte riktigt det jag menade.

För i alla andra fall där saker tillverkas (för) billigt är det ju de som står allra längst ner på samhällsstegen som drabbas, och vem producerar detta? Kan någon leva på lönen det möjligtvis kan inbringa? Är jag fördomsfull som tänker att kinesiska fabriker kanske inte direkt jobbar fackligt och med kollektivavtal? Visst, om en H&M-bikini kostar 149 kr så kanske det inte är orimligt att en Wish-bikini kostar en tredjedel om staten subventionerar frakten och all marknadsföring går genom appen, men ändå. "Minns vems rygg du står på" skrev en tjej i en Facebookgrupp jag är med i angående detta med att handla billigt trots att man ju faktiskt vet hur det ser ut för dem som ska producera allt detta... ja, men skit, till oss. Där många av oss faktiskt har råd att välja dyrare.

Jag är fan sur för att jag lät mig luras och dessutom sur för att jag ändå är lite smygpepp på min Wishpost som kanske eller kanske inte kommer fram som den ska. Jävla konsumtionssamhälle. 

Okej, i morgon är den tredje, men ni fattar



Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står
i morgon blir med ens i går
det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år

i morgon är den andra