torsdag 29 juni 2017

Ett besök på Junsele djurpark i elva bilder

Min allmänna inställning till djur som underhållning är ju överlag att det är en dum industri, detta till trots blev dagen på Junsele djurpark årets andra djurparksbesök. Vaffalls? Men trots att jag är uppvuxen i kommunen och till och med gick sista året på högstadiet i Junsele så kan jag inte minnas att jag någonsin varit där innan, kan jag använda det som försvar? Eller att det var andra dagen med sol efter tio dagars regnande? Eller bara att jag blivit en sådan som skiter i mina principer eftersom barnen skulle ju tycka att det var så skoj! vilket ju är den sämsta ursäkten av alla om man nu vill föra sina goda värderingar vidare till sina barn.

Nåväl, på djurparken var vi, och så här såg det ut:




En gång i tiden, närmare bestämt 1968, stängde en lanthandel någonstans i krokarna. Den finns nu att beskåda här, komplett med kalaspuffar, räksoppa och träskruv i originalförpackningar. Har ni sett så fint va?



Postutlämningen var kvar också. Titta noga på den här bilden, och sedan tänker ni på alla gånger Postnord förstört era liv. Det var verkligen bättre förr!



Djur fanns det också och vi tajmade en av få tider i veckan då de matar djuren. Vet ni hur en hungrigt lodjur låter? Det kan ni höra på min instagram som finns under det fantasifulla namnet @mirijam_geyerhofer. Hade kissat ner mig om jag hört det lätet under en skogspromenad kan jag meddela.



Och vet ni hur tigrar låter när det dunsar ner X antal kilo revbensspjäll framför dem? Som att man absolut inte vill vara i närheten.



Björnar...



... och alpackor. Alla hägn kändes väldigt stora och utsikten var liksom milsvid, så det kändes inte alls instängt, tvärtom. Jag lyssnade med ett halvt öra på en historia om några apor som hade rymt och sedan hittats svingandes i träden utanför Ramsele. Jag är inte helt säker på att det var sant men just i detta fall använder jag mig nog av det klassiska journalistuttrycket kolla aldrig en bra historia och ska glatt berätta den vidare för kommande generationer.



Här är 50% av min nästa generation. Rätt icke-impad som vanligt och ville mest bli buren av mobbo Oggin som morbror Oskar heter nu för tiden.



Här är den andra halvan av min gåva till kommande generationer, och hans mormor. Om någon undrar vad vi sysslar med så åker vi pariserhjul med magisk utsikt. Lite svårt att njuta bara eftersom det kändes som att – för att citera mobbo Oggin – "Pariserhjulet i Pripjat är i bättre skick än detta". Osäker på om det stämmer men det skulle faktiskt inte förvåna mig.



Så här såg det ut från marken, avgör själva.



Det fanns lite mer marknära attraktioner också, och de här två kepspluttarna skrattade så de tjöt under varv efter varv medan vi vuxna kunde står bredvid med fötterna på säker mark. En väldigt lyckad dag i perfekt sommarvärme men hädanefter skippar vi djurparker eftersom det nu med tydlighet visat sig att det är vi vuxna som är mest intresserade av den biten medan ungarna är mer lagda åt tivolihållet.

Men just det: blev någon sugen på att köpa hela tjottaballongen så finns djurparken ute på Blocket nu, bara att slå till!  Säg till om ni köper så är jag intresserad av minst ett lodjur och kalaspuffarna från 1968! Eventuellt pariserhjulet också, men då vill ja ha någon slags garanti.

1 kommentar:

  1. Ser ju väldigt fint ut. Vad sjukt med Blocket?! Haha

    SvaraRadera