fredag 12 januari 2018

En vabbdag straight outta hell, inkl vrål på främmande människor som slåss

Vaknade i natt av att Sigge drabbats av Sjukan Vi Inte Nämner Vid Namn och fick således hålla båda barnen hemma idag. Dom var noll procent sjuka när morgonen kom (och jag som legat bredvid Sigge i gästrummet, på helspänn vid varje liten antydan till att smaska/gny – äntligen somnat om) – så det vara bara att kliva upp och hålla fredag som gick i hundra knyck från start.

Bra grej dock: ödet ville att vi skulle tvätta och hade därför sett till att jag redan bokat den stora och bra tvättstugan 8-12 idag. Ödet hade dock inte tänkt på att deras andra set utekläder var kvar på förskolan så inte förrän klockan 13 när overallerna ÄNTLIGEN hade torkat kunde vi bege oss ut.





Stoppade barnen i lådcykeln och trampade ner till Ribban och kastade sten i havet. Tar kanske 5:ish minuter att cykla dit från oss, och barnen älskar det! Sen ville dom bort mot Västra hamnen så då trampade vi dit. ÄLSKAR VÅR LÅDCYKEL! Obs att den har el, och det är en kombo av dessa tu jag älskar.





Barnen sprang och sprang och förutom att det var helt jävulskt kallt (dvs nollgradigt, jag har verkligen inte kvar några Ångermanländska vintergener efter elva år som skåning) så var det en bra utflykt.

Sedan kom ett par som bråkade, han gick lite före henne och hon drog i hans jackärm där han hade en telefon i handen. Dom stannade och började gapa på varandra och plötsligt knuffar mannen kvinnan med båda händerna i bröstet så hon nästan tappar balansen. Hade detta varit tidigare i mitt liv (jag skulle nog säga pre-#metoo) så hade jag nervöst börjat kolla mig omkring för att se om det fanns fler som såg vad vi såg, och om någon annan skulle säga något, eller om jag borde ditten eller om någon annan kanske skulle datten.

Nu vrålade jag istället med min djupaste och argaste röst, HEY, LÄGG AV MED DET DÄR! och sedan sparkade kvinnan mannen över knäna, han slängde hennes telefon i havet och gick därifrån med arga steg, och hon följde efter med lika arga.

Barnen stod bara och stirrade och sedan pratade vi lite om att man faktiskt inte får slåss (känslan: men varför gör ni det hela tiden då!?) och att om man ser någon som är dum så ska man säga ifrån. Det kändes väldigt bra i magen att inte bara ha stått och tvekat, och det som kändes allra bäst var att det bara kom. Jag tänkte inte. Jag såg en man knuffa en kvinna och jag blev så jävla arg! Och utan att skämmas det minsta lät mig själv stå och vråla på en främmande människa (okej, två främmande människor, för när kvinnan sparkade mot mannens knän så skrek jag typ "sluta slåss båda två!", en fullt naturlig reaktion som mamma till två småbarn).



Sen klättrade barnen upp på en kulle och vägrade komma ner och jag frös ihjäl och drömde mig bort tills i sommar, för då jäklar ska vi sitta på exakt den här kullen och kolla på sommarlovsmorgon live, utan overaller och vindjackor och mössar och fleecefodrade vantar. Fy fan vad gött det ska bli.


2 kommentarer: